Jag har inte skrivit något om detta tidigare men vi upptäckte för ca 2 månader sedan att vi skulle få en bäbis till! ❤️
Vägen fram till att vi ändå bestämde oss för att behålla det var krokig. Mattias bar inte alls inne på fler barn medan jag absolut inte kan tänka mig att göra abort.
Hur som helst, för några dagar sedan bestämde vi att vi kör på!! Man ångrar inte ett barn man har i sin famn! ❤️
Men, igår (söndag) när vi var på bio med tjejerna började jag få ont i magen, som mensvärk. Den blev liksom tilltagande men ändå inte så himla märkbar.
Efter bion åkte vi på Jula och då kände jag att det bokstavligt rann ur mig...
In på toan och då inser jag såklart att ett missfall är ett faktum. Det kan inte komma så mycket blod (och klumpar) utan att något är fel.
Hem och ringde 1177, vi behöver inte åka in om jag inte blir påverkad på nåt vis.
Jag kör på med att springa på toa, duscha av, byta kläder... Många gånger.
Till slut känner jag mig svag och ur så jag ringer igen. De vill då att vi åker på akuten direkt.
Eftersom alla barn är hemma behöver vi få hit en barnvakt. Mattias ringer mamma och förfärat berätta att vi är gravida och sen att hon måste komma för vi måste på akuten för missfall. Absurt.
Mamma kommer och vi åker in.
Får först komma in på akuten och blir därifrån hänvisad till kvinnoavdelningen där det finns barnmorskor och specläkare. Där får vi ett rum sär vi får ligga. Jag fortsätter att springa på toa och tappar en hel del blod.
Får plötsligt ett ordentligt blodtrycksfall och det blir lite fart på barnmorskorna!
I med en nål i armen, in case of operation/skrapning. De hämtar en läkare som gör en undersökning och drar ut rester av fostret.
Fruktansvärt obehaglig upplevelse!
Efter det fick jag dropp och sen mådde jag rätt ok så vi fick åka hem igen.
Så det blev ingen bäbis för oss... 💔
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar